och en Torsdag.

Idag har varit ännu en dag i ordningen där jag gör absolut ingenting i form av skolarbete. Efter snart 2veckor har jag har inte ens börjat med min hemtenta som är om 3veckor. Och än värre blir det när jag inte ens skaffat fram de åtgärdsprogram som jag ska jämnföra. Litteraturen har jag däremot, men jag har inte orkat öppna den än. Nästa vecka kommer bli intressant.

Däremot har vi jag under dagen varit ute på en längre promenad  där det enda egentliga målet var ett universitet där det skulle lämnas tillbaka en bok och lånas en annan. Dagen blir inte intressantare än så tyvärr, men det finns ju iof en uppsjö rosa mammabloggar som innehåller än mindre substans än denna.

Tydligen blir det  lite mer ändå. För jag har tänkt. Det är inte så ofta, men det har hänt idag,  och jag har bestämt mig. Jag vill inte flytta in i en lägenhet med mindre än tre rum. Jag vill ha ett litet rum att sova i, jag vill ha ett rum att titta på tv i, och jag vill ha ett rum där jag kan plugga, läsa och träna. Speciellt träna.

Nu blir det inte mer.


Tisdagsmagi...

Att saker alltid är vackrare på film har Burton visat gång efter annan. Men ibland, bara ibland lyckas om verkligheten snudda vid versen. Och idag har varit just en av dessa dagar.
Dagen började med något så härligt som en tvättid vilket medförde att undertecknande fick gå upp och starta detta arbete i arla. Denna företeelse medförde även en slags revelation. För även om jag per definition är emot all slags genusuppdelning när det kommer till hushållsarbete har jag idag fått en viss förståelse till någon slags uppdelning av det såkallade hushållsnära arbetet. Missförstå mig inte, jag kan gärna tvätta. Måste jag kan jag även vika skiten o lägga den i lådor eller hänga den på galgar. Men så länge kvinnor envisas med att köpa boleros, rygglösa tröjjor eller annat skit som absolut inte vill hänga i ett torkskåp reserverar jag mig helt från benämnda arbete.
Utöver detta har jag samtalat lite med diverse rektorer och annat skolfolk samt spenderat timmar med att titta på den lilla men charmiga samlingen av arbetare på Dunder Mifflin. Solen har även den skinit över Linköping och detta har firats med en kortare promenad och fotosession. Carran är förkyld och inte vidare pepp på någon längre promenad vilket man kan förstå.
Solen hjälper kanske?
& så jag...
Det var dagen så långt. Men dagen är långt ifrån slut.
För även om dagen har varit bra så blir nog kvällen om möjligt än vassare. Carran har lämnat för arbete. Ölen har fyllt glaset, chipsen har fyllt skålen, musiken har fyllt rummet och snart tar The Gunners kontroll över Porto och min tv.

Fredag...

Idag är en sån där dag som man bara vet kommer att bli ofelaktigt bra. Efter en härlig sovmorgon mol alena har jag först tagit sällskap av bröderna Karamazov under en timme eller två, för att nu ta en lång frukost tillsammans med Michael Scott, Jim Halpert, Pam Beasley och inte minst den alldeles underbara Dwight K Schrute.

I eftermiddag blir det en kortare tripp till staden för inhandling av diverse småsaker. Bland annat chips och öl. Förhoppningsvis blir det även en fika på stan, men framförallt chips och öl. För ikväll blir det att laga middag och sen se på Onsdagens films motsats. Filmen som på alla sätt är en total motsats till Tim Burtons variant på Alice i underlandet. Filmen som varje gång jag blir frågad är min favoritfilm. Den jag alltid tjatar om, Den svarta katten och den vita katten.

Trots detta motsatsförhållande måste jag ändå säga att Tim Burtons Alice är en av de bättre filmer jag sett på länge. Jag älskar att sagan fick förbli just en saga. Inte bara på ytan, utan på alla plan. Jag älskar bilderna och jag älskar mitt sällskap. Mycket kan man säga om det sällsamma radarparet Burton - Depp. Men i detta arbete var sammarbetet mellan Burton - Elfman stråt vassare. Danny Elfman är en mästare även han.

Men ikväll kommer alltså Effekter och bilder bytas ut mot avskalad levnadsglädje. Elfman mot Zigenska storband, amerikanska dollars mot ett östeuropeiskt sammarbete. Helt enkelt blockbuster mot smalfilm. Och kanske är det där som Emir vinner. Att filmen inte måste tilltala alla, att den får vara precis så vacker som Emir vill att den ska bli.

RSS 2.0