För fin för fotfolket

Det är ungefär en månad kvar till mina bästa vänner gifter sig, och de har gett mig äran att vara Toastmaster. Ett intressant val med tanke på att jag aldrig ens attenderat ett bröllop, än mindre vet vad som förväntas av en toastmaster. Men det ska bli kul. M får sin K, Och vännen som jag gillade älskar jag nu. mycket tack vare just K.

Men inlägget kommer inte handla om dem, hur mycket man än kan associera rubriken till ett bröllop. Det nya är istället i en form av en jacka som jag borde lägga upp en bild på, för det har jag lovat. Men det får skjutas upp. Det blåa är min sinnesstämning efter ett jobbigt samtal med anknytning till en hemsk Stefan Sauk i Yrrol. Han har fastnat i fel hals och jag är orolig för en människa jag alltid kommer att minnas. Man brukar ju säga "why does bad things happen to good people, så jag undrar fortfarande varför det här hände dig. Och ja, det var ett försök att lätta upp stämningen. Det gamla kommer det däremot en bild på. Det gamla är nämligen böcker.



Underbara gamla fantastiskt vackra böcker. Min teori är att människan är dum i huvudet. Att en gammal tant har dött, att hennes efterlevande inte insett det vackra i varken gamla böcker eller en kulturskatt. Att de gett bort böckerna till Myrorna Linköping, och att dessa inte heller insett vilken skatt de fått in. Därför säljer de dessa fantastiskt vackra böcker för 15kr styck. Huller om buller, som för att ytterligare spotta på det hantverk som inte bara författarna stått för, utan kanske framförallt bokbindarna. Vackra ryggar, guldfärgade blad. Böcker av Stringberg, Moberg, Dumas, Hugo, Lagerlöf och Andersen. Imorgon tar jag nog skolväskan och går tillbaka med en förhoppning om att hitta de två sista verken för att sammanställa min samling av samtliga Andersens verk. 

Hej.

Jag måste säga att jag känner mig uppgiven. Dagens seminarium/lektion är överlägset det sämst utförda, minst genomtänkta, mest oplanerade jag varit på under hela min utbildning. Grundskolan medräknat. På hela seminariet lyckades inte Anna-Maria svara på NÄR vi skulle hålla i vår lektion, HUR uppgiften skulle gå till eller överhuvudtaget ta våra farhågor om att vi inte känner oss redo för uppgiften på allvar. Jag funderar starkt på att hoppa av kursen då denna lektion gjort mig mer villrådig angående ämnet och kursen än jag var redan innan.

När en kurskamrat berättade om sitt etiska dilemma vart det uttömmande svaret från Anna-Maria. (och jag citerar) Är det någon annan som vill berätta om sitt etiska dilemma? Och då avslutade ändå min kurskamrat i en
sådan anda att jag tror att det var självklart för alla oss andra att Anna-Maria skulle ta upp tråden och förklara HUR man kan se på det, eller iaf att få igång en diskussion runt frågan. Men inte.

Inte heller anledningen till loggen kunde hon förklara. Vi i gruppen kunde se att vi skulle skriva det vi kommer fram till när vi pratar själva, men vad är vinningen i att vi ska skriva loggar om seminarierna som hon själv leder och sitter med i. Då hör hon ju vad vi säger och förhoppningsvis så skriver hon ner egna anteckningar om oss. Vad är meningen med denna uppg? Vi förstår att vi ska göra den. Anna-Maria kunde bara inte konkretisera VARFÖR, och det anser jag är det mest centrala i en uppgift på högskolan, och att en lärare faktiskt kan
motivera just det.

Detta mail kan förefalla hårt, och jag förstår att det kan skada mitt framtida samarbete med läraren i fråga, men det får vara så. För det här är utbildningar vi lägger ner våra liv i. Då är det sista vi kan begära att läraren är
förberedd, påläst och intresserad. Som det var idag föreföll läraren inte ha någon av dessa egenskaper.

vh // Mathias Andersen

fick jag och skapade lidnersk.blogspot.com. Inte för att konkurrera med mig själv, utan för att få ett annat medium. Ja, eller samma medium men i annan tappning. En tappning som går att uppdatera via iPhone modell vit och som kan bli perfekt avlastning när jag bara snabbt inser antingen hur smart  jag är, eller hur dum världen är.

Är i Linkan. Inte mindre än Gustav Adolfs gata. Fint ska det vara. Den norrlänska präriens gudinna skriver i skrivande stund på sin tentamen angående fastighetsrätt, och jag, jag har kopplat datorn till stereon. Tagit sällskap av Brett och öppnat och tömt ett par öl i hans ära och samvaro. Tanken var att en nationell kvalitetsgranskning av ämnet Matematik skulle skummas igenom. Men skummet fastnade i glaset. Skumt. 

I övrigt har tiden sin gilla gång och livet följer med. Livet i en resväska är sällsamt behagligt. Kanske inte just resandet eller levernet i en resväska. Men resultatet.

Länge sedan sist, men med ett par öl och en nattvickning i magen så sitter jag i en säng med en Mac och känner att skrivarlustan trycker på. Har ingen aning om när jag skrev sist, men det nya året är på riktigt ett nytt år. En ny stad, en ny omgivning och ett nytt liv. Minusgraderna är fler och frekventare än någonsin tidigare i mitt liv. Men vad gör det ibland den mänskliga värmen?