Ett mail till en kursansvarig.
Hej.
Jag måste säga att jag känner mig uppgiven. Dagens seminarium/lektion är överlägset det sämst utförda, minst genomtänkta, mest oplanerade jag varit på under hela min utbildning. Grundskolan medräknat. På hela seminariet lyckades inte Anna-Maria svara på NÄR vi skulle hålla i vår lektion, HUR uppgiften skulle gå till eller överhuvudtaget ta våra farhågor om att vi inte känner oss redo för uppgiften på allvar. Jag funderar starkt på att hoppa av kursen då denna lektion gjort mig mer villrådig angående ämnet och kursen än jag var redan innan.
När en kurskamrat berättade om sitt etiska dilemma vart det uttömmande svaret från Anna-Maria. (och jag citerar) Är det någon annan som vill berätta om sitt etiska dilemma? Och då avslutade ändå min kurskamrat i en
sådan anda att jag tror att det var självklart för alla oss andra att Anna-Maria skulle ta upp tråden och förklara HUR man kan se på det, eller iaf att få igång en diskussion runt frågan. Men inte.
Inte heller anledningen till loggen kunde hon förklara. Vi i gruppen kunde se att vi skulle skriva det vi kommer fram till när vi pratar själva, men vad är vinningen i att vi ska skriva loggar om seminarierna som hon själv leder och sitter med i. Då hör hon ju vad vi säger och förhoppningsvis så skriver hon ner egna anteckningar om oss. Vad är meningen med denna uppg? Vi förstår att vi ska göra den. Anna-Maria kunde bara inte konkretisera VARFÖR, och det anser jag är det mest centrala i en uppgift på högskolan, och att en lärare faktiskt kan
motivera just det.
Detta mail kan förefalla hårt, och jag förstår att det kan skada mitt framtida samarbete med läraren i fråga, men det får vara så. För det här är utbildningar vi lägger ner våra liv i. Då är det sista vi kan begära att läraren är
förberedd, påläst och intresserad. Som det var idag föreföll läraren inte ha någon av dessa egenskaper.
vh // Mathias Andersen
Jag måste säga att jag känner mig uppgiven. Dagens seminarium/lektion är överlägset det sämst utförda, minst genomtänkta, mest oplanerade jag varit på under hela min utbildning. Grundskolan medräknat. På hela seminariet lyckades inte Anna-Maria svara på NÄR vi skulle hålla i vår lektion, HUR uppgiften skulle gå till eller överhuvudtaget ta våra farhågor om att vi inte känner oss redo för uppgiften på allvar. Jag funderar starkt på att hoppa av kursen då denna lektion gjort mig mer villrådig angående ämnet och kursen än jag var redan innan.
När en kurskamrat berättade om sitt etiska dilemma vart det uttömmande svaret från Anna-Maria. (och jag citerar) Är det någon annan som vill berätta om sitt etiska dilemma? Och då avslutade ändå min kurskamrat i en
sådan anda att jag tror att det var självklart för alla oss andra att Anna-Maria skulle ta upp tråden och förklara HUR man kan se på det, eller iaf att få igång en diskussion runt frågan. Men inte.
Inte heller anledningen till loggen kunde hon förklara. Vi i gruppen kunde se att vi skulle skriva det vi kommer fram till när vi pratar själva, men vad är vinningen i att vi ska skriva loggar om seminarierna som hon själv leder och sitter med i. Då hör hon ju vad vi säger och förhoppningsvis så skriver hon ner egna anteckningar om oss. Vad är meningen med denna uppg? Vi förstår att vi ska göra den. Anna-Maria kunde bara inte konkretisera VARFÖR, och det anser jag är det mest centrala i en uppgift på högskolan, och att en lärare faktiskt kan
motivera just det.
Detta mail kan förefalla hårt, och jag förstår att det kan skada mitt framtida samarbete med läraren i fråga, men det får vara så. För det här är utbildningar vi lägger ner våra liv i. Då är det sista vi kan begära att läraren är
förberedd, påläst och intresserad. Som det var idag föreföll läraren inte ha någon av dessa egenskaper.
vh // Mathias Andersen
Kommentarer
Trackback
