För fin för fotfolket

Idag har varit en kort dag efter en lång natt. Ingen eller lite sömn på tre nätter gjorde att jag valde att skicka iväg en sjukanmälan vid halv 8 imorse, och sen låg jag kvar i värmen under täcket. Tills runt 15, gick upp o åt, sen ner igen. Efter det har jag pluggat i sängen och nu bloggar jag... i sängen. Värmen gör gott. En safezone. In Utero för en 25åring.

har dock inte pratat verbalt med någon idag.

Det är märkligt vad textbaserade samtal kan göra för en. Man kan prata med människor från Berlin, Bangladesh eller Borås, man kan träffa nya vänner eller återuppleva gamla kärlekar. Självklart kan man göra även detta per verbala medier, men hur stor är sannorlikheten att man ringer ett samtal till 2001? Jag som inte ens förmår mig att ringa dig som jag för många år sen skapade en pakt med att gifta mig med och som jag än idag anser är min själsligt närmsta vän. Trots att vår tid kan vara svunnen. Fröken Nesta. Föralltid levande i min vänstra kammare, men som aldrig delat mitt gemak. Sommardagen i mitt minne.

En gammal kärlek och en ny. Ett par sms om choklad och egna tillkortakommanden. En humor som ger hopp om en framtid. Men framför allt ett stort och hjärtligt TACK!