Vad det nu är...

Dagen efter. Nykterheten och dess eftertänksamhet har hunnit ifatt. Igår vart en natt ett decenium, en otänkbarhet en sanning. Mitt liv för alltid lite rikare. Men allt är föränderligt. Idag känns självklarheten som bortblåst, och arbetet jag utfört har varit som bäst halvhjärtat. Axeln jag lever mitt liv runt har likt jordens slagits ur sin kurs. lätt tiltad är allt inte längre som förrut. en frostnatt blir till den varmaste på länge medan ett meddelande, ett liv på sidan om och ett tåg tillbaka till verkligheten tvingar av en täcket och frostbiten får man se sig självt i spegeln. Morgonen välkomnar en tillbaka till sin surrealistiska verklighet. Ömsom varm, ömsom frostbiten.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0