Film är film. Mer eller mindre.

Det blir sena nätter med film i mörkret. Som 10" sällskap. Efter att ha betat mig igenom Emir och dennes Zigenare har jag nu slagit rot i öst. Det är ett märkligt fenomen att betänka. Den Asiatiska filmkonsten och den Amerikanska industrin. Det är en brottningsmatch mellan en industriellt sondmatad kentucky fried chicken brolier och en tekniskt kompetent asiat. Asiaten kommer att briljera rent tekniskt mot en stor, tung orörlig amerikan. Men när allt kommer omkring så slutar det med att asiaten ligger platt under amerikansk tyngd. Moralisk segrare som bäst. Industrin vinner alltid över känslan. Alltid.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0