För fin för fotfolket

Sen natt framför tvn bidrog till en längre sovmorgon än vanligt. Men söndag är en synddag. Om nu en sovmorgon är en last. Dagen startade iaf med en sovmorgon. Och en tallrik gröt och en kiwi. Vilket inte bara var dagens frukost, utan även dagens lunch. Att jag hade glömt bort hur gott gröt kan vara. För att inte prata om kiwi. Frukten, inte fågeln. Fågeln har jag ingen aning om hur den smakar.

Träna har jag gjort idag också. Det vart en timma i spåret och en halvtimma transport dit och hem. Grymt skönt en dag som denna. Lagom värme, lagom luftfuktighet och ett kladdigt spår som mest gav associationer till ett juniorlag på grönbete. Den där första träningen på gräs som man alltid såg fram emot, men som alltid slutade med sprutande mjölksyra och en Lången som kalvade. Om vi nu ska fortsätta med farm metaforerna.

Flytta vill jag göra också. Vart vet jag inte. Men pluggandes på distans, utan jobb och utan vänner så känns det ju lite som att det kvittar. Bara jag kommer härifrån. Diskuterade städer med en Johanna från Falun. Falun är bra, men känns kontaminerat. Kalmar har bara gett mig positiva besked, men det ligger så galet avsides. Jag tänker Västerås. Verkar lagom stort, lagom lugnt. En timma ifrån Sthlm. Kanske ska titta på det först bara.

Nu dags för en stor kopp te... och en kiwi. En vecka in i träningen, känns fortfarande bra. Se till att peppa mig!