Det finns ju en vardag också...

Och den kan gå till attack som en tjock människa mot en kladdkaka. Full frontal. Ett arbete om svenska minoritetsspråk ska avhandlas. Jag tror att det kommer att gå vägen till slut, men just nu är det varken prioritet i sinne eller tanke.

Just nu förfaller mina dagar i Linköping. Lite plugga, lite samkväm, lite plock och lite promenad. Igår var det glöggkväll med människor jag hoppas träffa igen, och imorgon är det fredag och Winnerbäck. Idag är dagen mittemellan. Det är alldeles tyst, alldeles upplagt för att plugga. En behaglig tidspan av ensamhet.  Men ett sms kan räcka för att få en att undra. Det blir intressanta dagar framöver.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0