För fin för fotfolket

Det är dagen innan den långa resan. Och min resa. Karin skulle tydligen till värmen imorgon. Jag ska åt motsatt håll. Signifikativt kanske. 50grader kommer att skilja våra destinationer, men jag är nöjd med mitt val. Har hört att Pite är fint så här års, och med dryga 40cm nysnö på ett dygn lär jag få ett vitt välkomnande. Om jag nu kommer fram, har haft en märklig känsla av att något kommer att stoppa min framfart. Tv4 nyheterna stillade inte denna känsla. Känner att SJ kommer ställa in, att det kommer vara trafikkaos i STHLM eller att flyget ställer in sin resa mot norr.

Idag har en dålig B-uppsats lämnats in. Motivatinen fanns helt enkelt inte. Jag försökte, men det gick inte att fokusera. Utöver det har jag flyttat hem Mrs Weet till Trosa igen. Trevligt att ha honom i byn igen. Faktiskt. I övrigt har dagen varit lika rolig som denna blogg. Jag har packat. Packat en ful väska. Studerat mina kläder och undrat om det verkligen är jag som ska resa, om kläderna är mina. Vet inte riktigt vem jag är, men jag trivs. Snart dags för sängen så att kvällen blir till natt som blir till dag. Det ska bli kul att vakna. Kul att resa. Ångest att bli kvar. Jag kommer inte anlända till Pite. Jag är säker. Universum funkar inte så. Inte för mig.  

När jag var  12 år upptäckte jag den engelska fotbollen. Jag gillade den, men när alla andra köpte championship manager med den engelska ligan höll jag mig alltid, alltid till den Italienska varianten. Jag menar A.C Milan årgång 1996 var något helt annat än någonting en engelsk klubb kunde visa upp. Med Sebastiano Rossi i mål bakom den moderna fotbollens starkaste backlinje bestående av Christian Panucci, Alessandro Costacurta, Franco Baresi och Paolo Maldini.
Ett mittfält som även det höll världsklass på precis varje position (Roberto Donadoni, Demetrio Albertini, Marcel Desailly och Zvonimir Boban), och till råga på allt världens just då bästa forward i George Weah ackompanjerad av Roberto Baggio.

På bänken satt bland annat Ibrahim Ba, Edgar Davids och Christophe Dugarry.

Ändå slutade laget på en förnedrande 11e plats i ligan. Men för mig kunde det inte kvittat mindre, jag hade hittat min första kärlek. 13 år senare har kärleken svalnat. Men än idag väljer jag italiensk fotboll över den engelska varje gång.

Men som sagt så gillade jag den engelska Premier League.  Jag gillade andan fotbollen var spelad i. Den inneboende lidelsen för fotbollen och den egna klubben. Av samma anledning ger dagens Premier League inte mig någonting. Det är spelare som tjänar 1.5miljoner kr i veckan, men som ändå anser sig behöva mer pengar och som därför tar emot 120 000 kr svart för att guida ett gäng män genom den egna träningsanläggningen i ett par timmar. Det är kärlek och respekt till den egna klubben. För att göra en jämförelse så tjänade Ryan Giggs 2000kr i veckan sina första år i United (och då fick han putsa de stora spelarnas skor efter träningar och match). Idag tjänar en random yngling i Premer League åtminstonde 100 till 200 ggr mer. (Och då putsar någon annan hans skor)  

Dock så finns det fortfarande vissa ljusglimtar i den engelska fotbollen. Det finns fortfarande spelare med den totala kärleken till spelet fotboll. Premier League har fortfarande James "Jimmy" Bullard. Bullard besitter ett slappt löpsteg, en fantastisk högerfot och en lika fantastisk distans till det han gör. I en tid i en liga där allt och alla är fotbolls broilers blir han en härlig antites. Här kommer min topplista över Premier Leagues charmigaste spelare.


1. Jimmy Bullard ska fotograferas för sin nya klubb: Allt går bra tills det blir Jimmys tur att bli fotograferad.

2. Jimmy livar upp i omklädningsrummet: Men vad fan gör han egentligen?

3. Jimmy livar upp i målområdet: Humor när den är som bäst.

Tyvärr hittar jag inte klippet när han blir så glad över att ha gjort mål att han kramar domaren. En klar favorit. Det går inte annat än att älska denna Jimmy. Tänk om min bror varit lika bra.

Ännu en dag börjar lida mot sitt slut. Om jag har gjort något vettigt vet jag egentligen inte. Jag har försovit mig till min opponering, kopplat upp 20min försent och med whiskeyröst proklamerat att jag inte bara är värdelös, utan även oförberedd. Så seriös är mig skolgång just nu. Och det värsta. Jag tror jag kommer undan med det också. I övrigt har det varit en bra dag. Tvättat, Check. Städat, Check. Ätit, Check. Kan låta tråkigt. Men jag behöver det. Lugnet före den kombinerade stressen och tristessen vid namn Jul. Inte heller i år ser jag fram emot ett kalle akompanjerat av ångest i form av en mor arbetandes i köket. Same procedure as last year.

Däremot ser jag för första gången på länge fram emot att det blir nytt år, nya kurser och nytt liv. Förhoppningsvis även ny stad och nya människor. Både på årets sista dag och under nästa.

Nu är det dags för ännu en natt med Raskolnikov som kavaljer. Han ger en liten lindring av kylan av att sova själv.

Det är snökaos i mitt Mälardalen. Det har kommit snö, och på en minut glöms alla böner efter en vit jul bort. Det gör mig trött och lite ledsen. Vet inte varför, men det är något med denna ständiga avsaknad av distans som gör mig trött. Något med att det är hemskt att komma sent till ett jobb som man inte gillar som gör mig ledsen. Men nog om det.

Idag har varit dagen D och dag 1 på en och samma gång. Dels har jag lämnat in min B-uppsats "Minoritetsspråket Samiska och den svenska skolan" och dels är det första dagen av 36 som jag ska vara utan C. Försöker intala mig att det inte är så mycket. Att det kommer gå fort. Men när allt kommer omkring är det ändå en 10-dels år. Det känns oförklarligt om man tänker så. Men uppsatsen vart jag iaf mer nöjd med än jag hade befarat. Men inte är det ett arbete jag arbetat med i drygt 2veckor. Av 100timmar har jag kanske använt 40. men jag är skeptisk. Annat har varit både roligare och känts mer angelägna. En vecka till Jul. Två till det nya året och en månad till livet tar fart igen.

Återigen har jag flyttat söderut. Men bara för en dag eller tre. Imorgon bär det av "hemåt" igen, och där kommer jag att förbli för en överskådlig framtid. Jul och nyår ska avklaras. Om inte annat. C ska fly norr, väldigt mycket norr. Men trots det känns allt lugnt o skönt. Ligger efter med mitt arbete om samerna och deras språk, men vad gör det? Snön faller stilla och jag tuggar i mig en sån där liten apelsin som kallas satsumas, klementin eller nektarin. Vem kan känna stress då? Och kärt barn har som sagt många namn.

Har reflekterat över min/vår utbildning med Skatan. Han ligger ett år före och letar jobb. Lönerna är löjeväckande... Men när allt kommer omkring har ju kraven jag haft på mig under min utbildningen varit detsamma,  så ska kanske inte klaga. Hoppas få ett jobb med beskrivningen träningsoverall, kulmage och visselpipa. Det vore behagligt.



Och jag kan leva med låg lön. Jag får gifta mig med en jurist.

Visserligen är det lite mer än en vecka som har förflutit sedan den där fredagen då en kram på en station fick tiden att stå lite stilla. Lite mer än en vecka sedan vi spelade biljard som tydligen var gratis och lite mer än en vecka sedan livet började på riktigt. 25år som på en vecka blir dåtid. En vecka är ingen tid i stor mening, men en livstid i en liten. På en vecka har jag hittat en person som mest troligt är precis det jag söker. Efter en dag skickade jag "det är det här eller inget" till en vän. Lite som en livlina för en man som framför sig hade ett pris större än en miljon.

Det är en smått surrealistisk känsla. Känslan av att allt klaffar. Känslan av att är rätt. Jag menar allt. Ja. Allt. Precis allt. Jag måste lära mig att använda koftor bara... Ett litet pris att betala. 

Jag har även hunnit med att se en Lars som kommit hem. Sett en Lars komma hem och samtidigt själv ha gjort det genom kvinnan i  mina armar. Jag är nöjd.

Vid eventuellt agg gentemot stavfel eller brister i meningsbyggnaden ber jag att få hänvisa edera klagosånger till systembolagets kundtjänst. En mening för att helt frånsäga sig allt ansvar. Ett ansvar man så sällan tar på etern överhuvudtaget. Snart är det dags för en promenad bort till godislandet för att åtnjuta en Lars som kommit hem igen. Bildlig musik när den är som bäst. Själv är jag mest nöjd över sällskapet och att få vara en av två favoriter. Jag kommer gå med en egen fröken svår. Eller en hjärter dam. Man vet aldrig riktigt. Hur som så har ett norrsken sällan varit vackrare än när hon ler. När ögonen ler mer än munnen, och tiden står alldeles still. Nu börjar bordet bli dukat och maten ta form. Det blir varken mer eller bättre idag. Trevlig helg mina vänner.

Och den kan gå till attack som en tjock människa mot en kladdkaka. Full frontal. Ett arbete om svenska minoritetsspråk ska avhandlas. Jag tror att det kommer att gå vägen till slut, men just nu är det varken prioritet i sinne eller tanke.

Just nu förfaller mina dagar i Linköping. Lite plugga, lite samkväm, lite plock och lite promenad. Igår var det glöggkväll med människor jag hoppas träffa igen, och imorgon är det fredag och Winnerbäck. Idag är dagen mittemellan. Det är alldeles tyst, alldeles upplagt för att plugga. En behaglig tidspan av ensamhet.  Men ett sms kan räcka för att få en att undra. Det blir intressanta dagar framöver.

En ytlig vänskap kan fortlöpa i åren 3 via ett hej om halvåret. Samma ytliga vänskap kan bli så mycket mer av en kram på en station. En grå helg i en trött stad kan vara vackrare än Venedig, och matlagning kan återigen bli mer ett nöje än ett nödvändigt ont. Todo ocurre por una razón.

Fortfarande är allt för nytt för att kasta hatten i luften, säga upp lägenheten eller springa naken genom staden. Men det är lite den glädjen som nu är inneboende i mina sinnen. Och skulle glädjen mot förmodan dippa, ja, då tar jag återigen hjälp av dig och det du lärt mig. Mest i form av Fabienne DelSol och deras Laisse tomber les filles. Tillsammans med Toy Dolls Nellie the elephant ligger den ohotat i topp om titeln som mest auditiva glädjespridare. Todo ocurre por una razón.

En hel helg utan en enda sekund av jobbig tystnad. Alltid bra musik. Alltid underbara samtal. 13 timmar i en säng med samtal och samförstånd. Allt från en Charles - Ingvar till en Jönsson. Skratt, vattniga ögon och en känsla av du alltid funnits i mitt liv. inget var konstigt att berätta, inget var konstigt att höra. Todo ocurre por una razón.

Nu är jag ensam med en känsla av positiv saknad. Det är som inte länge tills vi träffas igen, och inget är jobbigt med Fabienne DelSol i öronen. Jag försöker att inte dra för stora växlar, play it cool och inse att tiden bara är barnet. Men det här barnet vill äta upp sina grönsaker. Grönsakerna som för ett barn är som saknaden för en vuxen. Ett nödvändigt ont. När allt kommer omkring Todo ocurre por una razón. Det är bara att gilla läget och hoppas på det bästa. 3 dagar har gjort mig säker. Todo ocurre por una razón. 





Glömde en sak. får infoga det så här i efterhand. En tågresa kan även den vara underbar även om den är åt fel håll. bara man via sms blir förknippad med en rödhårig farmare känd från TV. Att svara elakt och få svaret

"Nej. jag skojade bara. det är bara nördar och negrer som håller på med kärlek. Du vet,  sånna där människor som är födda i onödan."

Att skratta till och få en undrande blick av en medresenär, rycka på axlarna och visa henne meddelandet. Få en undrande blick. Le tillbaka och sen inte berätta några omständigheter. Lixom förutsätta att vi alla tyst håller med. Nördar och negrer. Stor humor av en stor människa. En vacker människa. En bra människa. En orsak som har hänt av en anledning.

Svenskan brukar anklagas för att vara världens enda språk som har ett ord med betydelsen lagom. Det är givetvis inte i närheten av sant. Däremot så förundras jag över bruket av ordet perfekt. Lagom är ju ett så sympatiskt uttryck. Det är bra så, det är lagom. Perfekt å sin sida är pompöst och småsint. Perfekt är ett obrukligt ord, en utopi. Ingen kommer någonsing uppleva perfekt, känna perfekt, smaka perfekt. Perfekt är ett ord som pissar på vår samtid och självkänsla. Perfekt har inga grader, ingen prutmån. Perfekt är just perfekt. Alldeles perfekt är alldeles fel. Ville bara få det sagt

Idag har varit en mycket bra torsdag. Rakt igenom. Med minoritetsspråk, en lunch med en finlandssvenska och hennes juvel. 5månader perfektion. En framtids tro, ett hopp och en kall öl i ett varmt bad. En diskussion, En förståelse, ett 10" samtal i en säng. Tända ljus, te och Steve Kopandy. Men perfektion? En bit ifrån. Hoppet delar bara min säng genom text i en ruta. Baby steps and giant leaps.  

Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst
Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Regnet slår mot rutorna nu
Men natten är ljus i ett land utan ljud
Och glasen glittrar tyst på vårt bord
Lika tomma som ord
Visst är kärleken stor

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Lägenheten är lika spretigt stökig som en låt av The Hives, och likt den ylande Pelle så tycker jag att det är bäst i världen. Ja, inte The Hives utan kaoset. Jag trivs med travarna av papper och böcker som blir till murar i mitt fort av skolarbeten. Mitt fort som så lätt störtas av televisionens katapulter, lättjans attacker eller bara tristessens trojaner. Tur att jag har ljudvallarna som kan stötta upp mitt fort av papper. Imorgon blir det att ta sig från mitt fort till det gröna för att inhandla proviant för att skapa min suppleant. Den effektive skrivglade dansken. Den högröde i brynja. Han som än mer trivs mitt bland ljudvallar, papper, glas, tallrikar, kaos och dekadent svettluktande skrivarbete. Maniskt skrivande, ordbajsande, språksvängande, facksvenska, stilism och retorik... Samt en vettig interpunktion.

Det är våra minoritetsspårk som ska arbetas kring. Eller bristen av dem i vår skola. Styrdokument som inte följs. Lite så. Med fokus på Samiskan och meän kieli. Detta medför att jag på torsdag ska bege mig till Sveriges "bra luft" och utmana favelor och högerextremism för att besöka deras högskola för ett konvent angående arbetet med just dessa frågor i den svenska skolan. Känns faktiskt odelat positivt, av både en, två och tre anledningar. Alltid bra att källhänvisa till det talade ordet. Svårt att kolla fakta efteråt.

Resultatet kommer om ett par veckor. Tills dess råder totalt besöksförbud och mörkläggning 23.00.