För fin för fotfolket

Ännu en dag börjar lida mot sitt slut. Om jag har gjort något vettigt vet jag egentligen inte. Jag har försovit mig till min opponering, kopplat upp 20min försent och med whiskeyröst proklamerat att jag inte bara är värdelös, utan även oförberedd. Så seriös är mig skolgång just nu. Och det värsta. Jag tror jag kommer undan med det också. I övrigt har det varit en bra dag. Tvättat, Check. Städat, Check. Ätit, Check. Kan låta tråkigt. Men jag behöver det. Lugnet före den kombinerade stressen och tristessen vid namn Jul. Inte heller i år ser jag fram emot ett kalle akompanjerat av ångest i form av en mor arbetandes i köket. Same procedure as last year.

Däremot ser jag för första gången på länge fram emot att det blir nytt år, nya kurser och nytt liv. Förhoppningsvis även ny stad och nya människor. Både på årets sista dag och under nästa.

Nu är det dags för ännu en natt med Raskolnikov som kavaljer. Han ger en liten lindring av kylan av att sova själv.