För fin för fotfolket

Idag är en sån där dag som man bara vet kommer att bli ofelaktigt bra. Efter en härlig sovmorgon mol alena har jag först tagit sällskap av bröderna Karamazov under en timme eller två, för att nu ta en lång frukost tillsammans med Michael Scott, Jim Halpert, Pam Beasley och inte minst den alldeles underbara Dwight K Schrute.

I eftermiddag blir det en kortare tripp till staden för inhandling av diverse småsaker. Bland annat chips och öl. Förhoppningsvis blir det även en fika på stan, men framförallt chips och öl. För ikväll blir det att laga middag och sen se på Onsdagens films motsats. Filmen som på alla sätt är en total motsats till Tim Burtons variant på Alice i underlandet. Filmen som varje gång jag blir frågad är min favoritfilm. Den jag alltid tjatar om, Den svarta katten och den vita katten.

Trots detta motsatsförhållande måste jag ändå säga att Tim Burtons Alice är en av de bättre filmer jag sett på länge. Jag älskar att sagan fick förbli just en saga. Inte bara på ytan, utan på alla plan. Jag älskar bilderna och jag älskar mitt sällskap. Mycket kan man säga om det sällsamma radarparet Burton - Depp. Men i detta arbete var sammarbetet mellan Burton - Elfman stråt vassare. Danny Elfman är en mästare även han.

Men ikväll kommer alltså Effekter och bilder bytas ut mot avskalad levnadsglädje. Elfman mot Zigenska storband, amerikanska dollars mot ett östeuropeiskt sammarbete. Helt enkelt blockbuster mot smalfilm. Och kanske är det där som Emir vinner. Att filmen inte måste tilltala alla, att den får vara precis så vacker som Emir vill att den ska bli.