Vad spelar kylan för roll?
Länge sedan sist, men med ett par öl och en nattvickning i magen så sitter jag i en säng med en Mac och känner att skrivarlustan trycker på. Har ingen aning om när jag skrev sist, men det nya året är på riktigt ett nytt år. En ny stad, en ny omgivning och ett nytt liv. Minusgraderna är fler och frekventare än någonsin tidigare i mitt liv. Men vad gör det ibland den mänskliga värmen?
Mina resor har på 25år blivit ett par. Många till värme, ett par till städer. Några med familj, andra med Mattsson. De flesta söderöver, de övriga till snön. Men bara den här gången har jag åkt bort för att komma hem. Aldrig någonsin har jag trivts så bra eller känt mig så välkommen. Jag bor i ett hus byggt på kärlek och värme. Och alkohol, så där avspänt som alkohol ska vara. Pite kan mycket väl bli min hemvist. Men BigBoy kommer aldrig bli mitt "stam-hak". remouladsås på lyxmålet var sådär. Som bäst.
För att sammanfatta var nyår just nyår. Ett år som slutade i dur, men ett nytt som startade i moll. Som det ska vara. Som vi har skapat det moderna nyåret, där alkohol ska intas i sån mån att allt annat mister sin mening. Där missförstånd skapas i en dimma och där förlåt och förstånd återkommer med att synfältet än en gång blir längre än till de där näsorna jag alltid fokuserar på.
Norrland är stort. 30mil är kort. Sägs det. Och i Storuman bor en man vid namn Folke. En pensionär att hedra. Eller? Folke är redan hedrad. Låt oss hedra Eva-Lisa kvinnan bakom fenomenet. Kvinnan bakom mannen som fick bli "stor". Kvinnan som fick gå orolig i veckor och endast se sin man på helgen. Folke är en man att ideologisera. En man jag genuint beundrar. Men med det sagt är nog Eva-Lisa den sanna hjältinnan. Den klassiska kvinnan som aldrig fick någon uppmärksamhet, kvinnan som alltid skulle finnas till hands. Kvinnan som stod bakom storheten. Jag önskar att jag fått chansen att träffa dig. Du är viktig för "mitt hjärta" och med det en del av mitt.
För en månad sen hade vi precis träffats. För en månad sen skickades meddelandet - Antingen blir det hon eller så kommer ni få plocka bitar av mitt hjärta över hela Mälardalen. Idag vet jag. Men hennes bror håller på United. Inte okej.
Däremot bjöd han, "fru" och Edvin på middag idag. Edvin alias Eddie är 1.5, och allt där till. Det finns en ung familj på Furulundsvägen som har allt det där jag längtar efter. Och en pöjk som skulle lösa världsfreden. Middagen på Furulundsvägen var just det där ordet jag så genuint avskyr. Perfekt. Canneloni och pannacotta ackompanjerat av ett vidunder på 1.5 och livliga samtal om allt från Jarmo Myllis till en 78årings användning av Viagra.
Tack för mig, Tack för att ni tog er tid, Tack för kylan och för värmen. Tack för ölen och samtalen. Tack för kortspel, för ny kärlek och 3 par jeans. Tack till dig och till dig. Tack livet. Tack Caroline. Tack.
Kommentarer
Trackback
