För fin för fotfolket

Det är ungefär en månad kvar till mina bästa vänner gifter sig, och de har gett mig äran att vara Toastmaster. Ett intressant val med tanke på att jag aldrig ens attenderat ett bröllop, än mindre vet vad som förväntas av en toastmaster. Men det ska bli kul. M får sin K, Och vännen som jag gillade älskar jag nu. mycket tack vare just K.

Men inlägget kommer inte handla om dem, hur mycket man än kan associera rubriken till ett bröllop. Det nya är istället i en form av en jacka som jag borde lägga upp en bild på, för det har jag lovat. Men det får skjutas upp. Det blåa är min sinnesstämning efter ett jobbigt samtal med anknytning till en hemsk Stefan Sauk i Yrrol. Han har fastnat i fel hals och jag är orolig för en människa jag alltid kommer att minnas. Man brukar ju säga "why does bad things happen to good people, så jag undrar fortfarande varför det här hände dig. Och ja, det var ett försök att lätta upp stämningen. Det gamla kommer det däremot en bild på. Det gamla är nämligen böcker.



Underbara gamla fantastiskt vackra böcker. Min teori är att människan är dum i huvudet. Att en gammal tant har dött, att hennes efterlevande inte insett det vackra i varken gamla böcker eller en kulturskatt. Att de gett bort böckerna till Myrorna Linköping, och att dessa inte heller insett vilken skatt de fått in. Därför säljer de dessa fantastiskt vackra böcker för 15kr styck. Huller om buller, som för att ytterligare spotta på det hantverk som inte bara författarna stått för, utan kanske framförallt bokbindarna. Vackra ryggar, guldfärgade blad. Böcker av Stringberg, Moberg, Dumas, Hugo, Lagerlöf och Andersen. Imorgon tar jag nog skolväskan och går tillbaka med en förhoppning om att hitta de två sista verken för att sammanställa min samling av samtliga Andersens verk.