För fin för fotfolket

Så här dagen efter kan man inse att det finns en hel del saker man kunnat göra ganska annorlunda. Jag hade nöjjet att vara toastmaster på världens bästa pars bröllop under gårdagen. Utöver det var jag med och fixade i lokalen, hjälpte service personalen, motade ut fyllon ur den fria baren, försökte medla i bråk, försökte vara trevlig samt vara en god vän. Jag var åtminstonde nöjd med min egna insats. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte trivdes i rollen, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte uppskattade mina Fidel Castros, men framförallt var jag väldigt glad när det hela var över. När jag trodde det var över, när det hela egentligen bara hade bytt skepnad.

Ny vecka är på ingående, och helt ärligt är jag precis lika ovetande som ointresserad av vad det är den kommer att innehålla. I alla fall om vi pratar om min skolgång. I övriga livet finns det väl fler referenspunkter att sikta emot, hockey på Tisdag, The mad hatter på Onsdag en vecka jag sett fram emot.

Nu OS-final.