För fin för fotfolket

Trots att det är Winnerbäck så citerar jag det. För idag är dagen jag har längtat efter. Vaknade utsövd. Tog tag i kaoset, städade ur gamla papper, tidningar, fakturor, skit, allehanda onödigt och troligtvis även någon obetald faktura. Men en påminnelse avgift får det vara värt att få rent i min vardag. Tittade ut, sol. Shorts o linne till elljusspåret och 1.5h med sol och dålig kondition. Men inte ont, inte i hjärtat, inte i benhinnor, inte i ljumskar, inte i sinne.

Däremot vårkänslor... Solen skiner, det är en behaglig vårvärme, i kropp och i sinne. Jag är nämligen sådär förnämt, oförnuftigt genuint glad.

Så nu bygger jag sandslott, små sandslott av förhoppningar om fortsatt välmående som ganska lätt kan skälpas och bli till grus, men vad gör det? Känslorna har återigen infunnit sig. Det vita har återigen fått övertaget i mitt egna "myrornas krig". För det är så jag ser på det, som en gammal tv utan mottagning. Ett virrvarr av vita och svarta känslor som slåss om att få total makt utan att någonsin lyckas.

Imorgon min första dag som lärare... Ska bli riktigt kul såhär en vecka före praktiken. Får bli en Lacoste pike imorgon. Så man passar in.