För fin för fotfolket

Mina känslor. Helgen har flygit förbi, har inte hunnit vara trött, inte hunnit vara apatisk, inte hunnit reflektera. Så jag gör det nu. I fredags var det de vuxna delarna i mig som tillgodosågs. Först lärare och sedan middagsbjudning med det stabila paret och nyblivna föräldrarna. Som alltid trevligt, som alltid engagerande, som alltid en kvinna som går til attack, och en man som verkar så tillfreds att man blir ständigt hänförd.

Lördagen var det däremot de mer ungdomliga sidorna som triggades med en helkväll för ungkarlar. Tvspel och fettchock. Minst lika trevligt, men på en helt annan nivå. Det är de icke rumsrena samtalen som är poängen, de elaka gliringarna, det dekadenta. Det är kebabpizza, chips och alkohol (eller i mitt fall läsk). Det är testosteron ut i fingerspetsarna.

Det är i den här gränsvärlden jag har svårt att hitta om inte mig så iaf min plats. 25åringar är allt från lattemammor till tvspelsjunkies. Och även om jag har hittat mig själv vet jag inte om jag passar in riktigt någonstans. Men jag hade trevligt i båda världarna. Det är i min egna värld i mitten jag inte trivs. Den minst sagt mediokra bisittaren Pelle Blohm har i sin bok om sin karriär som fotbollsspelare i Kina använt sig av metaforen I mittens rike. Så det gör även jag. Det är här jag inte trivs.

Och nej. Boken är inte heller den speciellt bra.

Jag fortsätter på känslospåret. Inatt återupplevde jag den gamla känslan som dog med Karin och som jag sen dess hade glömt existerade. Den ensamhet man kan känna när man inte är själv. Den avvisande kalla ryggen. Den där ensamheten man kan ta på. Den vill jag aldrig tillbaka till. I det här fallet har det nog mer med missförstånd och trötthet att göra. Men den höll mig sömnlös likväl ändå. På morgonen var allt som vanligt igen, det finns en självklarhet och en respekt som är värd så mycket mer än någon lösaktig sexuell relation kan vara. Att mäta djup i sinne och inte i kropp.

Tillsist ska jag bara slå fast att det finns ett hopp jag tidigare förbi sett här i Vagnhärad. Vi har ju en perrong. En perrong där man kan ta emot önskade gäster. En perrong där Vagnhärad möter världen. En perrong där magi kan skapas i ett ögonblick.

Dagens övriga magi. Magico Totti...