En buss och ett brev som aldrig var ett brev.
Jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad det bjöds på för mat i skolbespisningen idag. Däremot kan jag minnas det första och troligtvis enda kärlekbrev jag någonsin skrivit. Eller brev och brev. Mer en deklaration i märklig, nästintill oläslig font som hamnade underst i lådan som stod längst in i garderoben. Känslan är att lådan i sig var gjord i slöjden, men frågan är av vem. För inte var det av mig. Ett brev varken för allmän eller specifik beskådning. Men igen, den gränsen är nog väldigt tunn när det kommer till ungdomar i de tidiga tonåren. Hur som så fanns där en tilltänkt mottagare av brevet som aldrig var ett brev. Idag satt hon på bussen.
Hon framkallade fragment av en ungdom. En skolpjäs, en Mårten Gås och en genant stor skillnad. Ett samtal från en cykel, en tonårsförälskelse och en utskällning för att jag kommit hem en timma försent. Alltsammans medan du istället ännu inte hade gått ut för att börja din Fredag. Skillnader sa Bill.
Jag minns även ett samtal i en sluss. Ett sånt där utrymmet mellan två dörrar som man bygger i gympahallar och ICA butiker. Jag minns inte vad vi pratade om, det gör jag aldrig. Koncentrationen låg som alltid i ditt sällskap på att låta vettig och hålla borta de röda kinderna. Jag minns däremot att jag lyckades trycka sönder glaset i brandvarnaren och att jag aldrig cyklat så fort som jag cyklade därifrån. Men det kom aldrig någon och konfronterade mig, så jag antar att du höll ditt ord att inte berätta. Tonårsminnen som kommer bestå.
Hur skulle det ha varit? Spelar det någon roll? 10-12år. Tid som försvunnit, tid som använts olika. jag förutsätter att jag är äldre rent tidsmässigt, men tid är som tid är och du var bra mycket äldre än mig redan för 10år sedan. Idag är du fortfarande äldre, om än fortfarande inte i tid. Jag hade väskan över axeln när jag kom från skolan medan du hade bytt ut den mot en barnvagn i armarna och en sorg som tynger dina axlar istället. Skillnader sa Bull.
Ingenting av relevans. Bara en kärleksförklaring i efterhand och ett brev för specifik och allmän beskådning. Skillnaden är ganska hårfin så här på etern.
Hon framkallade fragment av en ungdom. En skolpjäs, en Mårten Gås och en genant stor skillnad. Ett samtal från en cykel, en tonårsförälskelse och en utskällning för att jag kommit hem en timma försent. Alltsammans medan du istället ännu inte hade gått ut för att börja din Fredag. Skillnader sa Bill.
Jag minns även ett samtal i en sluss. Ett sånt där utrymmet mellan två dörrar som man bygger i gympahallar och ICA butiker. Jag minns inte vad vi pratade om, det gör jag aldrig. Koncentrationen låg som alltid i ditt sällskap på att låta vettig och hålla borta de röda kinderna. Jag minns däremot att jag lyckades trycka sönder glaset i brandvarnaren och att jag aldrig cyklat så fort som jag cyklade därifrån. Men det kom aldrig någon och konfronterade mig, så jag antar att du höll ditt ord att inte berätta. Tonårsminnen som kommer bestå.
Hur skulle det ha varit? Spelar det någon roll? 10-12år. Tid som försvunnit, tid som använts olika. jag förutsätter att jag är äldre rent tidsmässigt, men tid är som tid är och du var bra mycket äldre än mig redan för 10år sedan. Idag är du fortfarande äldre, om än fortfarande inte i tid. Jag hade väskan över axeln när jag kom från skolan medan du hade bytt ut den mot en barnvagn i armarna och en sorg som tynger dina axlar istället. Skillnader sa Bull.
Ingenting av relevans. Bara en kärleksförklaring i efterhand och ett brev för specifik och allmän beskådning. Skillnaden är ganska hårfin så här på etern.
Kommentarer
Postat av: Fröken j
som alltid. fint.
Postat av: Anonym
Precis som fröken J
Postat av: Johanna
Gu vikken mysig o fin text :)
Trackback