Från surfare till vaktmästare via dålig tv.
Dålig dag efter dålig sömn. Försökte ta mig till bussen, gick inte. Inte idag. Vart ett 2h gång och joggingpass istället. Perfekt start på veckan. Bara få vara ute i naturen. Inte träffa en människa, bara själv med vinden och träden. Musiken och tankarna. Vill likt den självgode ha ett statligt underhåll för att ha möjlighet att leva som kulturperson. Att den självgodes böcker om Arn drar in mer pengar än de någonsin är värda är oviktigt i sammanhanget. De välbeställda och självgoda kan behöva ett par 100 000 till. Mest för att ytterligare distansera sig från den massa de borde skriva för.
Tankarna i spåret flöt omkring likt Kelly Slaters roll i Baywatch. På en bräda på en våg. Sådär lite uppepå både bildligt och textuellt. Ingen direkt inverkan på handlingen, bara en snygg surfkille. För att stävja den sexistiska balansen. Min sexisistiska balans hamnade inte längre bort än min syster. Min älskade. Hur ska jag hitta någon att trivas med när du är min syster? Du som är starkare än Pippi och vackrare än världen. Och varför ställde Kelly Slater upp i Baywatch?
Oundvikligt är det också att låta bli att minnas min tid som vänsterback. Spåret ligger ju intill den där planen som man bara med speciell tillåtelse av Gunnar den galna vaktmästaren fick beträda. Om ens då. Jag kommer ihåg en dag då jag själv tagit min boll (som så ofta) och cyklat iväg till "vallen" för att få skingra tankar och vara själv. Gunnar var givetvis där. Aldrig trevlig, aldrig glad. Alltid Gunnar. Men den här dagen var annorlunda, Gunnar klippte B-planen. Vet inte vad som hände egentligen. Men jag minns det som att han stannade gräsklipparen, tog av sig hörlurarna och talade. Talade de magiska orden. "Du kan vara på A-plan." Precis så sa han. Du kan vara på A-plan var just där och då vackrare än något annat. Jag fick vara på Gunnars skötebarn, Njuta av hans neurotiska skötande av en gräsmatta om 105 x 68 meter. Tror inte Gunnar finns kvar längre. Och med honom dog något vackert. Det är märkligt att en gräsmatta fortfarande kan förmedla sådan känsla. Ingen annan är som den. Den första kärleken.
Tankarna i spåret flöt omkring likt Kelly Slaters roll i Baywatch. På en bräda på en våg. Sådär lite uppepå både bildligt och textuellt. Ingen direkt inverkan på handlingen, bara en snygg surfkille. För att stävja den sexistiska balansen. Min sexisistiska balans hamnade inte längre bort än min syster. Min älskade. Hur ska jag hitta någon att trivas med när du är min syster? Du som är starkare än Pippi och vackrare än världen. Och varför ställde Kelly Slater upp i Baywatch?
Oundvikligt är det också att låta bli att minnas min tid som vänsterback. Spåret ligger ju intill den där planen som man bara med speciell tillåtelse av Gunnar den galna vaktmästaren fick beträda. Om ens då. Jag kommer ihåg en dag då jag själv tagit min boll (som så ofta) och cyklat iväg till "vallen" för att få skingra tankar och vara själv. Gunnar var givetvis där. Aldrig trevlig, aldrig glad. Alltid Gunnar. Men den här dagen var annorlunda, Gunnar klippte B-planen. Vet inte vad som hände egentligen. Men jag minns det som att han stannade gräsklipparen, tog av sig hörlurarna och talade. Talade de magiska orden. "Du kan vara på A-plan." Precis så sa han. Du kan vara på A-plan var just där och då vackrare än något annat. Jag fick vara på Gunnars skötebarn, Njuta av hans neurotiska skötande av en gräsmatta om 105 x 68 meter. Tror inte Gunnar finns kvar längre. Och med honom dog något vackert. Det är märkligt att en gräsmatta fortfarande kan förmedla sådan känsla. Ingen annan är som den. Den första kärleken.
Kommentarer
Trackback
